Det var ett tag sedan jag skrev senast, men nu har halva terminen (i alla fall i tentor räknat) passerat och då är det väl ändå dags för ett inlägg! Terminsstarten blev framflyttad en vecka på grund av jordbävningen i februari. Det betyder självklart att även terminsslutet blivit flyttat en vecka. Jag har tur att det inte påverkar mig särskilt mycket, förutom att jag inte kommer ha tid att göra någon kompletterande tenta utan det är mina resultat under terminen som gäller. Susanna från Ii som också är här har dock behövt be om att få en redovisning framflyttad då hennes hemresa redan var bestämd till ett tidigare datum och svår att ändra på utan dyra avgifter. LiU glömde informera om problematiken vid en eventuell jordbävning innan vi åkte.

Jag har haft en riktigt bra termin, kanske inte akademiskt sett, men jag har verkligen trivst. Tyvärr har jag inte kunnat resa som jag velat då det varit många tentor, men jag har umgåtts med mina vänner, min pojkvän (!) och tagit det lugnt när det gått. Jag har även lagt ner mycket energi på att spela tennis. Tro det eller ej, men jag har äntligen hittat en träningsform som jag gillar. Jag måste säga att det är svårt att komma på spännande saker att skriva om nu, för ärligt talat händer det inte så mycket och jag har kommit in i ett alldeles vanligt lunk, men jag flummar på och hoppas att ni finner något av det jag skriver intressant. Allt känns ”vanligt” och ”hemma”, men trots det ska det bli skönt att åka tillbaka till Sverige i juli. Jag har hittat en lägenhet nära flamman i Linköping som jag ska få omtapetserad och jag ser verkligen fram emot arbetet med Näru och alla nya kurser.

Det har kanske inte “hänt” så mycket under terminen, men jag har kommit fram till att mekanik inte är min grej. Har under mitt utbytesår försökt mig på tre mekanikkurser, men kuggat alla. Men vad gör väl det när reglerteknik och modern fysik är roligt och engagerar mig mer! Dessutom läser jag två humanistkurser, ledarskap och personlig utveckling, som är intressanta. Kursen i personlig utveckling är kanske mest humflum, men rolig. Vi mediterar för att komma i kontakt med oss själva och gör övningar i självbild, kommunikation och personlighetsanalyser. Ledarskapskursen är däremot intressant, rolig och, tror jag, nyttig. Det är ritkgit intressant att studera och analysera olika sorters ledare och även hur jag kan aplicera deras knep i mitt sätt att arbeta i grupp. Kanske kommer den här kursen att hjälpa mig under det kommande året då jag ska leda arbetet i Näru.

Om jag ska försöka mig på någon slags summering av året i det här stadiet får det väl bli att Chile är helt klart värt att åka till. Chilenarna är kanonbra människor, men lite lika svenskar och man får själv anstränga sig för att få vänner. Sammhället fungerar jättebra, tänk Spanien/Italien iställer för Bolivia/Colombia, och universitetet Santa María har hög standard. Kanske att kurserna är lite mer inriktade på metodik än teori, men generellt tycker jag att det är lika bra som i Sverige. Något som man dock bör funderar på innan man åker hit är att det är jordbävningsland och jordbävningarna påverkar allt. Samt att de gillar att strejka. Det var nära att vi hade strejk på vårt universietet, men som tur var (tycker jag) strejkade bara La Católica och la U de Chile. De unversiteten har dock strejkat i ett par veckor vilket senarelägger terminsslut lika lång tid, något som kanske inte pasar en utbytesstudent.

Det är nu fem veckor kvar till jag åker hem. Under den tiden hoppas jag klara alla mina icke-mekanikkurser, åka till Buenos Aires en sista gång samt åka skidor i Anderna. Skidsäsongen har precis börjat så nu handlar det bara om att hitta en bra helg att åka iväg på. Jag är verkligen nöjd med att jag åkte hit till Chile och jag ångrar inte val av land, universitet eller kurser. Jag har haft turen att lära känna massor med underbara vänner, utveckla min spanska genom utökat ordförråd, mer flytande tal och ett mer avancerat skriftspråk samt åka och besöka fantastiska platser: Öknen i Peru, Machu Picchu, Buenso Aires, Córdoba och Puenta Arenas, så långt söderut som man kommer på det chilenska fastlandet. Det har helt enkelt varit ett jättebra år och jag hade också turen att få besök av både familj och vänner under sommarlovet. Men nu tycker jag ändå att det är dags att åka hem…

Under lång tid nu har jag inte skrivit så mycket, mest för att jag känt att det blir så mycket att skriva om och jag har velat få lite perspektiv på händelserna innan jag skriver för att på så sätt få en idé om vad som kan vara intressant och vad som är helt totalt oviktigt. Men jordbävningen har lämnat staden halvt om halvt stängd och det kombinerat med dåligt väder gör att jag blir fast hemma och då behöver jag sysselsätta mig med något. Att bara sitta och vänta på nästa efterskalv är inte hållbart längre, det är fruktansvärt uttröttande. Så här kommer mitt sommarlov i mer eller mindre kronologisk ordning!

I mitten av december åkte jag till Buenos Aires för att spendera lite tid tillsammans med min syster och hennes familj och för att möta upp Annica, en vän från Sverige. Annica och jag utforskade alla sevärdheter och turistfällor i staden, vi gick långt, säkert nästan två mil, varje dag. Inte för att vi inte visst hur kollektivtrafiken fungerar utan för att vi aldrig lyckades förstå hur otroligt stor staden är och vilka avstånd det egentligen handlar om. I Buenos Aires såg vi en brinnande lägenhet, en invigning av biblioteksbussar (gratis mat och dryck!), en filminspelning samt fastnade i ett jätteregn. Det var rent av som om himlen öppnade sig, regnet öste ner så dant så det inte gick att se byggnaderna på andra sidan gatan ens! Från Buenos Aires tog vi oss till Córdoba. En fin, men lite tråkig stad där vi mest drog runt. Vi gjorde en hästtur på några små berg utanför staden med, det var trevligt. Julen firade vi i Rio Cuarto, nära Córdoba, tillsammans med Virginia och hennes familj. Virginia bodde hos mig i Sverige några månader för länge sedan när hon var utbytesstudent i Sverige. Det var en annorlunda, men riktigt rolig jul som firade med mat, familj och sedan vänner och utgång! Från Rio Cuarto tog vi bussen till Valparaíso där vi mötte Susanna och Carina (en kompis till Susanna) för att fira nyår i vår lägenhet.

Vi spenderade bara några få dagar i Valparaíso innan vi åkte till Peru, men under den tiden hann mamma, pappa och min morbror komma och vi gjorde några utflykter tillsammans. Vi firade även nyår, som sagt. Det var tjejerna och två chilenare och vi åt middag och drack mousserande vin i lägenheten innan vi gick till festen på Muelle Barón. En jättefest med flera tusen personer ute på en stor pir!

Så kom januari och den tredje drog vi alla till Peru. I Peru hade vi bara nio dagar eftersom Annica var tvungen att åka hem till sitt igen, men vi såg till att utnyttja dem rejält. Vi mötte upp Josefin, även hon från Sverige, och tillsammans såg vi Lima, Cusco, Aguas Calientes (också kallat Machu Picchu-staden), Machu Picchu, Puno, Titicacasjön, Arequipa och Ica. Lite magsjuka, åksjuka och höjdsjuka påverkade oss, men inte mer än att vi hann njuta av den omväxlande naturen och alla spännande djur! Kan tillägga att Machu Picchu är överreklamerat, det är fint, men snordyrt och egentligen är det fint på grund av läget, inte ruinerna. Det ska finnas andra inkaruiner som är minst lika välbevarade på lika spektakulära platser, men mycket billigare, men vi ville ju självklart till Machu Picchu som alla andra. Som tur var hann vi både dit och därifrån innan regnet föll och jordskreden täckte över järnvägen som är enda förbindelsen med omvärlden, det går inte ens bilväg från Aguas Calientes (staden vid foten av berget Machu Picchu) och Cusco.

Efter nio intressanta och stressiga dagar där lika många nätter spenderats på buss som på hostel tog vi oss tillbaka till Valparaíso för att vinka av Annica och Carina som båda skulle hem till Sverige. Nu hade hela min familj (mor o far samt syster med hennes barn) kommit och bodde i en lägenhet i Viña del Mar och vi spenderade mycket tid tillsammans med att inte göra så mycket. Vilket kan vara skönt det med ibland! Efter att de åkt hem till Sverige i slutet av januari började Josefin och jag planera för de kommande veckorna och vi bestämde oss för att vi ville se Patagonien, det allra södraste av Chile.

Sagt och gjort, vi åkte till Punta Arenas och hyrde en bil. Sedan blev det till att köra… Nästan 10-12 timmar per dag i tre dagar på små grusvägar för att se all natur och alla djur som finns därnere. Sedan lämnade vi tillbaka bilen för att spendera de sista tre dagarna i staden Punta Arenas med omnejd. Vi såg glaciär, stäpper, laguner, bergspass, vulkaner, pingviner, delfiner, flamingo, skunkar, guanaco (lamadjur), ñandu (strutsfågel) och två sorters räv. Dessutom fanns det gott om lupiner och klöver och andra växter som kändes igen från Sverige! Det var en jätterolig resa faktiskt, trots att vi var tvungna att gå med vinterkläder och det blåste halv storm!

Så tillbaka till Valparaíso igen för att efter bara några dagar åka till Buenos Aires, denna gång akompangerad av Josefin. Tyvärr hade vi väldigt dåligt väder där, men spenderade några skönt avslappnade dagar med min syster och hennes familj.

Josefin har nu åkt hem till Sverige, jag har varit med om min första (och förhoppningsvis sista) riktiga jordbävning och det är två veckor kvar av sommarlovet (om universitetet öppnar som det ska). Idag tog Susanna och jag en kort tur ner till centrum för att se hur det ser ut. Staden verkar ha klarat sig ganska bra, men flera hus lutar, pust och balkonger har fallit, glasrutor har krossats och tak verkar ha ramlat in. Men trots jordbävningen igår så var det mycket folk ute på gatorna och människor har redan börjat jobba med att ta hand om de skadade husen. Vi har inte haft något efterskalv på sju timmar nu och jag börjar känna mig lugnare igen. Nu gäller det bara att hålla sig sysselsatt i väntan på att allt ska återgå till det normala. Natten till idag sov vi i husets foajé tillsammans med åtta andra personer, vi släpade ner en madrass och filtar och vi åt även gemensam lunch därnere. Nu när det varit lugnt länge så får vi se vad vi gör inatt. Det gungar rätt mycket här uppe och vi känner av även de små skalven som därnere inte känns alls. Vi får se m vi vågar och kan sova i lägenheten annars blir det madrassen i foajén en natt till.

Jag och Susanna och alla andra i Valparaíso väcktes tio i fyra på morgonen av den kraftiga jordbävningen som hade epicentrum i havet utanför Concepción. Vi var rejält rädda, men ställde oss i ytterdörröppningen och stod och tryckte där och pratade med grannarna (dvs stirrade skrämt på varandra). Efter ungefär två minuter tog skalvet slut och vi gick tillbaka in i våra lägenheter. Efter cirka 10 minuter kände vi ett kraftigt efterskalv, samtidigt som elen slogs ut, och då var vi snabba på att samla ihop kreditkort, mobil, nycklar och ytterkläder och springa ner de 16 våningarna till gården. Det var många grannar nere då och flera av dem tog sina bilar och packade in väskor och familj för att ta sig inåt landet, till släktingar eller hem till sina hus. Vi och alla andra var riktigt skrämda och det var väldigt oroligt eftersom ingen riktigt visste vad som hänt och det enda ljus vi hade var ledljuset som generatorn räckte till för. Vid fem gick vi upp igen till lägenheten för då började det tunnas ut bland grannarna, vissa hade gått upp igen och andra åkt någon annan stans. Vi bestämde oss för att försöka sova, men redan efter ett kort tag började det skaka och då lade jag mig tillsammans med Susanna i hennes dubbelsäng. Vi stod ut i ungefär 40 minuter innan det blev allt för skakigt och vi kände paniken komma och sprang ner igen. Självklart var vi då ordenligt uppskrämda och stannade nere tills solen gick upp kvart i sju. All nervositet och sömnlösa timmar hade gjort oss hungriga och vi bestämde att det var dags för frukost, men då började det självklart skaka kraftigt igen, vilket medförde att vi tog med oss frukosten ner till receptionen och åt den där. Den här gången stannade vi nere till halv tio för då kom ljuset tillbaka. Sedan dess har vi haft tvn på hela tiden och sedan internet kom igång, kvart över tio ungefär, har vi varit uppkopplade och försökt få kontakt med nära och kära både där hemma i Sverige och kanske viktigast i Chile. Klockan är nu halv tre på eftermiddagen och vi har lyckats få i oss lite mat, avdramatisera hela situationen med några klumpiga skämt och utstått ett antal efterskalv i varierande storlek.

Vi har varit med om flera små skalv innan, men de har alltid bara gungat marken och huset. Det här var första gången som det faktiskt också skakade upp och ner samtidigt som det gungade åt alla håll och kanter. Det var under själva jordbävningen till och med svårt att stå eftersom väggar och golv skakade åt alla håll och kanter. Huset vi bor i är jordbävningssäkert, men nog var det skrämmande ändå. Det första skalvet uppmättes i epicentrum till 8,8 på richterskalan och 6 på merchalliskalan i Valparaíso. Jag hade ingen aning om att en jordbävning låter, men så här i efterhand är det väl rätt självklart att det borde mullra, men det är nästan som om man kan höra de större skalven komma och sedan mullrar det under tiden det skakar.

Nu när den omedelbara faran har lagt sig och vi börjat slappna av igen blir vi mest ledsna av att se den förödelse som jordbävningen lämnat efter sig mer söderut. Mer än 100 personer har omkommit och massvis med hus, vägar och broar har raserats. Helt klart är att det här är det jag kommer att komma ihåg starkast från mitt utomlandsår, men trots allt hade jag väldig tur och det är jag tacksam för.

Här i Chile skulle man ju kunna tro att det är sommar nu, framför allt eftersom sommarlovet började i onsdags förra veckan, men det är fortfarande bra kallt så fort solen går i moln och på nätterna går det ner till knappa 10 grader. Trots det drog vi (cirka 20 pers) iväg till Quirilluca, en strand, för att campa två helger sedan. Stranden ligger näst intill oåtkomligt cirka en och en halv timme från Valparaíso och det var bara vi och scouter där under hela helgen. Stranden ligger i en bukt och är relativt skyddad från vind från alla håll utom från havet, vilket vi märkte på söndagen när tälten började lyfta lite lätt. Men på det stora hela var det en lugn plats med soliga varma dagar och kalla äckliga nätter då vi alla satt tätt tätt hopkurade framför brasan för att inte förfrysa oss. På det stora hela kan helgen sammanfattas så här: sol, svinkallt hav, spännande natur, dåligt med färskvatten men desto mer alkohol och sand. Sand överallt! Trots att jag har tvättat mina kläder hittar jag fortfarande sand i fickorna! Men det var en lugn och skön helg som var välbehövlig innan slutveckorna på terminen.

Vi var alltså tyvärr tvungna att åka tillbaka på söndagen för att avsluta alla våra kurser. Det har varit fullt upp med tentor, presentationer och inlämningar, men jag tror nästan att den här terminen har varit en av mina bättre rent akademiskt på universitetet (klarat hela 23 hp). Jag läste från början fem kurser, men hoppade av mecánica de fluidos efter andra deltentan då jag hade alldeles för dåliga resultat. De övriga fyra har jag klarat, mer eller mindre galant (godkänt: 55-100):
Análisis de sistemas lineales: 78
Programación en C: 83
Fisica General IV (modern fysik och lite Maxwells ekvationer): 56
Estadística: 59

Jag har alltså sommarlov nu ända fram till den 10:e mars. Tyvärr började jag sommarlovet med halsfluss. Ligger i sängen och skriver nu. Jag är inne på fjärde dagen sängliggande, men den här verkar bli feberfri. I torsdags var jag hos läkaren för att få penicillin och gissa om jag fick det! Jag fick en penicillin spruta i skinkan som gjorde förbannat ont och sedan något antiinflammatoriskt insprutat i armen, kalaset gick på dryga 600 kronor. Men tänkte jag, det är det väl värt för direkt kände jag mig bättre. Tyvärr var det bara en illusion skapad av det där sköterskan gav mig i armen, för snart hade jag ont i halsmandlarna igen och hög feber. Men nu var jag beredd, jag har penicillin att äta hemma två ggr om dagen och även något avsvällande konstigt som de har lagt massa med saker i för de är rätt uppiggande också. Och paracetamol. Jag har fått paracetamol utskrivet för när febern går över 38 grader. I det här landet är nämligen feber oerhört farligt.

Det var synd att halsflussen kom nu, men det kanske har att göra med att jag slappnade av efter slutstressen, men tyvärr har jag inte kunnat åka till Santiago som var planerat för helgen. Imorgon, söndag, har jag biljetter till en The Killers-konsert i Santiago, men som det känns nu får jag kanske ge bort den biljetten till någon annan som kan gå med Susanna. Det är skönt att veta att jag har sommarlov trots att jag inte kan njuta av det riktigt än

Hej hopp allihoppa!

I oktober hade vi en vecka som heter Semana Sansana då mitt universitet firar och ger alla studenterna tisdag till fredag eftermiddag ledigt. Jag passade då på att åka till Buenos Aires och hälsa på min syster, Luka, Tomás och Sebastian (systersöner och svåger). Det var jätteroligt och vi gick runt mycket på stan och bara tittade ett par dagar medan Luka var på dagis, men så när helgen kom åkte vi på lördagen till Parque de la Costa som är en nöjespark och på söndagen till Sebastians surfklubb nere vid Río dela Plata. Helmysigt! Luka och jag hade roligt tillsammans och åkte karuseller, gick på shower och lekte i parken, men Tomás var då bara två veckor och han brydde sig mer om att äta och sova än att hans moster var på besök.

Så åkte jag hem på söndag kväll eftersom jag måndag klockan åtta behövde vara på universitetet för att lämna in en rapport (som jag skrivit i Buenos Aires) och skriva ett quiz (även det hade jag pluggat inför i Buenos Aires). Veckan gick fort då examination efter examination avlöste varandra, men så äntligen kom helgen.

Susanna och jag åkte tillsammans med Jorge till Hijuelas (där vi firade nationaldagen) för att rida häst i nationalparken La Campana. Det var jätteroligt första dagen, oerhört spännande och i början även lite läskigt, men våra hästar var så lugna så och jag kom bra överens med min (som var blond och därför fick heta Frida precis som jag). Frida skrittade dock lite långsamt och hamnade på efterkälken så då fick jag sätta henne i trav för att komma i kapp, en gångstil som, för er som inte vet, är otroligt skumpig! Vi red i fem timmar och satt under den tiden av två gånger i sammanlagt ungefär 30 minuter. Det var fantastiskt vacker natur och berg vart man än tittade. Vi red rätt högt upp så vi hade en fantastisk utsikt över dalen där Jorge bor. På kvällen var vi milt sagt möra, vi hade faktiskt så in i helvete ont i rumpa, rygg och knän, men vi hade redan bestämt att vi skulle rida på söndagen med. Så när söndagen kommer är det bara att bita ihop och svinga sig upp på hästryggen igen. Tyvärr var det inte lika roligt denna dag då mycket av koncentrationen gick åt till att försöka att inte sitta allt för obekvämt i sadeln, men vi testade att galoppera i alla fall. Det var roligt, nervöst och jätteläskigt (plus att det gjorde ont i alla ömmande kroppsdelar), men det blev bara en kort stund då både Sus och jag kände oss för osäkra.  Vi båda vill jättegärna göra det igen, rida häst i La Campana och kanske testa galoppera , men nästa gång blir det nog bara en dag, det räcker!

Nu blir det en lugn vecka för mig med bara en tenta och få lektioner. Programmering är nämligen avslutad (bara en presentation kvar), mekaniken har jag hoppat av (fått 44 och 41 på tentorna vilket betyder att jag behöver 83 på sista, något som inte känns möjligt) för att lägga den energin på modern fysik istället och i den kursen är nu alla labbarna avklarade. Det har helt enkelt lugnat ner sig nu inför slutet med bara en månad kvar innan sommarlovet!

Ta hand om er var ni än är!

Kram

Idag har jag inte frusit en endaste gång, inte ens inomhus eller på universitetet! Jag har däremot svettats Mina vackra vita och rosa ben med blå och lila ådror får vänta lite med att visa upp sig i kjol tills jag har lyckas ge dem en något mer homogen färg på balkongen först. Det var alltså väldigt varmt att gå upp- och nerför San Guillermo till universitetet i svarta manchesterbyxor idag. Solen har legat på och det hettade från gatan och husväggarna, men jag är lycklig. Jag har slutat att frysa! I alla fall för idag.

Jag måste säga att jag saknar min labbpartner. Viktor, kom hit och läs C med mig! Jag är kanske inte alltid den mest tålmodiga och trevliga att labba med, men jag måste säga att jag är i alla fall bättre än mina chilenska vänner, för jag gör något! Här trodde jag att mañana-mañana-mentaliteten var något de höll sig med i ”hetare” sydamerikanska länder, men icke. Även chilenarna är smittade och jag har nu spenderat en och en halv timme med att försöka ta reda på om min grupp överhuvudtaget hade tänkt göra något arbete eftersom det faktiskt ska vara inne onsdag morgon, men det verkar lönlöst. Det är väl bara att inse att natten tisdag-onsdag sover inte Frida, hon programmerar, via msn…

Annars går det ganska bra nu. Jag har hittat en bra kille som kan mekanik och som av någon outgrundlig anledning fick för sig att fråga om hjälp med vektoranalysen och till min häpnad kunde jag hjälpa honom! Det kändes oerhört bra måste jag säga!

Jag har hittat en restaurang/bar där de serverar svensk mat. Än så länge har jag inte varit där, men jag har läst om deras meny, skaldjur och lax som ackompagneras av olika såser eller varför inte en plankstek, bakad potatis eller en rak- eller kottbullesmorgas! Som fördrink kan man dricka en typisk nordisk drink, Viking, som är vodka, amaretto och apelsinjuice. Visst låter det värt ett besök!? Personalen talar dessutom svenska

Chilensk matlagning har jag tyvärr inte riktigt förstått mig på. Vissa maträtter är riktigt goda, medan andra bara är konstiga. En god är till exempel köttgryta gjord i lerugn och braso de reina (rulltårta med manjar/dulce de leche/kola) till efterrätt. En konstig skulle väl jag säga är de friterade pulvermosbollar med ost i som min lägenhetsvän bjöd på. Mindre gott om jag ska vara ärlig. Till efterrätt kan man då äta några småkakor som smakar ungefär samma sak som om man skulle blanda lika delar mjöl och farinsocker, kakorna är ungefär lika torra dessutom! Självklart dricks det också, vin (många viner är mycket goda), öl (smakar inte så mycket, men det de inhemska ölerna smakar är oftast riktigt angenämt), pisco (en spritdryck gjord på druvor) och torrementa. Torrementa är bara äckligt, vitt vin med ananasjuice och glass. Nej, tack! Än så länge håller jag mig till öl och vin (och mycket läsk och äpplejuice, för det bör väl även tilläggas att kranvattnet inte är mycket att hurra för).

Om ni är intresserade av att höra om något speciellt så är det bara att höra av sig. Något som jag kanske bör nämna för kommande utbytesstudenter är att innan man väljer land kan det vara bra att kolla med CSN om lån och liknande. I Chile får man nämligen väldigt lite i lån jämfört med många andra länder, trots att det inte är så otroligt billigt precis. Har man inga sparpengar att ta till under sommaren kan det bli lite kärvt om man inte är en duktig person som lägger undan en ordentlig slant för december till mars. Något som kan vara värt att tänka på innan man drar iväg!

Vill tillägga en liten sak bara, jag har en ny systerson sedan den 7:e oktober! På onsdag åker jag till Buenos Aires för att lära känna Tomas eller i alla fall för att förundras över hans litenhet!